Är kundaliniyogan fysisk?

Jag stöter ibland på föreställningen att kundaliniyogan inte är så ”fysisk” och inför kursstarter får jag många gånger frågan om det stämmer. Ja, det underlättar definitivt om du har med dig kroppen till yogan så i det avseendet är kundaliniyogan definitivt fysisk.

Flera av mina elever kan skriva under på att kundaliniyogan är fysisk i betydelsen krävande. Ibland prövas man på sätt man inte kunnat föreställa sig. Som till exempel när vi i kriyan (passet) ”Angular Body Energy” (finns i manualen ”Self Knowledge”) står i plattformen balanserandes på fingertoppar och tår, samtidigt som vi låter som schakaler….. (Ja du läste rätt!)

Kanske är det så att de som berättar om kundaliniyogan som inte så fysisk bara deltagit i mer meditativa kriyor. Min upplevelse är att många kriyor har både meditativa och fysiskt krävande inslag.

Något som jag ser som en större utmaning än det fysiska förehavandet på yogamattan, är att vara närvarande i kroppen under yogautövandet. Den utmaningen finns oavsett om man är van att använda kroppen eller har valt att låta kroppen förbli tämligen ”orörd” under en längre tid och oavsett om kriyan är fysiskt krävande eller meditativ.

Själv var jag knappast närvarande någon gång de tre första terminerna av mitt yogautövande. I tankarna befann jag mig långt bort, upptagen av vardags- och arbetsrelaterade stenbumlingar och gruskorn. Men med regelbundet utövande infann sig närvaron och detta i takt med att jag fick uppleva en inneboende styrka och kraft som jag inte tidigare visste fanns.

Med en blick i backspegeln brukar jag jämföra upplevelsen av min styrka mellan tiden då jag regelbundet styrketränade och gick på olika work out-pass och tiden (nu) då jag utövar yoga. Den tidigare fysiska träningen gjorde mig stark utifrån och in (nja… jag lät nog aldrig styrkan nå hela vägen in). Yogan däremot, gör mig stark inifrån och ut. Och det fina med det är att i det yttre finns inga fysiska gränser så jag kan fortsätta att med yogans hjälp stärka upp mig dag efter dag efter dag. Det är grejjer det!

Rädsla

radslaJag kan inte minnas att jag någonsin tidigare sett ordet rädsla så många gånger i mitt privata Facebook-flöde som de senaste dagarna efter att resultatet från valet på andra sidan Atlanten presenterades.

Odefinierade ”man” är rädd för vad som nu ska hända, för vilka konsekvenser valresultatet får, för vilka valresultat vi kommer få i våra Europeiska grannländer och här hemma om något år. ”Man” är rädd för Trump och Putin och fan och hans moster.

Innan valresultatet uttrycktes rädsla och oro inom många andra områden. Klimatet, konsumtionen, pensionen, äldrevården, maten och skolresultaten för att nämna några. Inom snart sett livets alla områden råder rädsla. Även när det gäller kärleken.

Vi vill helst inte att vår vardag präglas av rädsla men tillåter oss samtidigt att konsumera tv-serier som stretchar rädslomuskeln onödigt hårt. Vi läser deckare med mord och obehagliga förvecklingar och skickar ut våra barn i spökdräkter för att skrämmas för några nävar godis. Jag är inte alls på när det gäller den här typen av artificiell rädsla. Jag förstår helt enkelt inte varför vi ska skrämma upp oss själva och andra ”på låtsas” när livet i sig självt bjuder oss på äkta anledningar till rädsla då vi till exempel riskerar att förlora nära och kära, trygghet och omsorg.

Jag vill att vi låter bli att frottera oss i och sprida rädsla. Det betyder inte att jag menar att vi inte får bli rädda. Rädsla sprungen ur riktiga, snarare än imaginära, skeenden som vi i tanken kan göra oss till offer för uppstår och vi behöver lära oss att hantera den. Vi behöver lära oss att umgås med den och att lämna den bakom oss. För att klara av detta behöver vi stärka upp oss. Var och en av oss behöver göra jobbet och ge oss en bra mix av ingredienserna stabilitet, trygghet, ljus och gemenskap.

Var och en av oss kan också hjälpa andra i stunder av rädsla. Vi kan göra det genom att finnas för de rädda. Vi kan finnas där med värme, kärlek och omsorg.

Det finns så mycket vi kan låta oss skrämmas av. Jag väljer att tänka att det då finns massor att göra för att sprida trygghet och kärlek. För mig är yoga och meditation de främsta redskap jag har för att, så gott jag förmår, hålla mig i det fokuset. En kriya som kan hjälpa oss att komma över rädsla är Sat Kriya. Här hittar du ett YouTube-klipp där Anne Novak förklarar hur Sat Kriya går till.

Sat Nam!

Keep up

20130503_190727Så lite jag kunde ana av vilken betydelse mitt beslut att i oktober 2012 börja utbilda mig till kundaliniyogalärare skulle få. Jag hade då deltagit i lärarledda yogaklasser sedan hösten 2005 och upplevt såväl yogans positiva effekter som olika utmaningar den bjöd mig.

Sant är att jag ibland förbannar de utmaningar och sanningar jag konfronteras med i yogan men när jag idag, elva år sedan jag började delta i klasser, och snart fyra år sedan jag påbörjade min yogalärarutbildning startar ännu en termin med egna klasser där jag får vägleda såväl tidigare som nya elever i yogan, känner jag en stor tacksamhet över att få vara en del av den här traditionen.

Jag tar idag extra fasta på Yogi Bhajans uttryck ”Keep up and you will be kept up” och delar med mig av innebörden av ”keep up” genom det här citatet som jag hämtat här.

Keeping up is not about self, it is about keeping up in spite of your ‘self.’ Keep up for yourself (in spite of yourself), keep up for others, keep up for every situation, and keep up even when you cannot keep up. It is the definition of commitment and it works in every aspect of life to establish the vibration of trust, honor, courage and compassion.”

Sat Nam!